Googles bloggsökverktyg är för övrigt allt du behöver för att hitta i bloggvärlden.

F-skatt och A-skatt
En frilansjournalist har vanligtvis eget företag och är F-skattare. De flesta bedriver sin verksamhet i enskild firma, andra i aktiebolag eller handelsbolag. Det innebär att frilansen själv betalar in inkomstskatt, moms och avgifter samt att semesterersättning ingår i arvodet. När du köper material och/eller arbete av en F-skattande frilans, betalar du alltså arvodet och eventuella kostnader för resor, telefon och/eller annat som du och frilansen har kommit överens om plus moms.

Det finns också A-skattande frilansar. Köper du material av en A-skattande frilans blir arvodet lägre men semesterersättning och arbetsgivaravgifter tillkommer och kostnaden för dig blir därför i slutänden densamma oavsett om du anlitar en frilans med A-skatt eller en frilans med F-skatt. Arvodet för en A-skattande frilans ska liksom för F-skattaren räcka till frilansens kostnader för arbetsredskap, försäkringar med mera och arvodet är alltså inte jämförbart med en anställds lön. Även en frilans med A-skattsedel är skyldig att lägga på moms på sina arvoden.

Man måste alltså inte skaffa F-skattsedel, det går även med A. Måste gräva vidare i detta.

- Ja, det var kolmörkt och vattnet steg. Gubbarna eldade på nere i maskin, berättar han.

Charlie med manskap hade legat tre dagar i Bordeaux när han av misstag blev inlåst i pannrummet.

- Kroppen värkte efter dubbla skift, jag kunde inte hålla ögonlocken uppe ens en sekund. Jag somnade mer eller mindre stående. Samtidigt förbereddes avfärden och manluckan reglades utifrån. Gubbarna visste inte att jag var kvar, säger Charlie.

Räddad i sista stund
Han kan nu se tillbaka och skratta åt saken. Men väl instängd i hettan och det stigande vattnet gjorde han korstecknet och bad sin sista bön. När Charlie trodde sig se slutet räddades han av en skotte som återvänt för att hämta sin kvarglömda hacka.

- I efterhand kan man lätt tappa bort sig i svindlande spänning och förtränga det vardagliga som att maten var usel. Man tröttnar på teblask, konserver och kex. Lyxen var när kapten bjöd på Whiskey, men bara vart fjortonde dag, minns Charlie.

Karriären på sjön började när Charlie hoppade av en trålare i Aberdeen och fick mönstring på trimmern Aileen Allannah.

- Där var vi sex man på durken och två i var box. Det var kolboxar stora som hus, berättar Charlie engagerat.

Otacksamt jobb
Efter långa turer med stenkol och koks fick han nog i Newcastle. Istället bar det av med en femtusen-tonare till sydligare breddgrader. Det året firade Charlie julen i Spanien, men livet nere i maskin var lika eländigt överallt.

- Vi bokstavligt levde i aska, fick släjsa och raka i ett medan vi trampade runt i glödande slagg och svettpölar, säger han.

Det var inte glamoröst på något sätt. Men än värre var det när Charlie inte hade någon tjänst. I Antwerpen jagade polisen arbetslösa sjömän som luffare och tjuvar.

- Jag har fått smörj i mina dagar. Man bedövade ledan med sprit och somnade i gränder och vaknade av att ordningsmakten drämde batongen i mellangärdet på en.

Charlie och visar upp flera ärr bland annat efter polisens kärvänliga behandling. Ändå gick inte misshandeln upp mot när de hamnade flera sjömil i fel riktning.

- Vi slet som idioter i maskin medan matroserna söp sig fulla på nattskiftet så vi slutade hopplöst utanför kartan. Du kan tänka dig vår ilska när vi fick reda på att vi gnott en hel natt förgäves, fortsätter Charlie.

Kanske var det en av anledningarna när Charlie tunn som ett rakblad tog sin sjösäck och smög av i Valencia utan ett ord till någon. Han vilade och åt upp sig, men kunde inte hålla sig ifrån havet länge.

- Jag hade fått nog, men hade ingenstans att ta vägen. Jag hamnade på samma bar med utsikt över havet. Drack min öl och såg ut på havet genom fönstret. Insåg efter ett tag att jag inte gjort mitt till havs. Mycket riktigt, några veckor senare stod jag bland aska och slagg igen, säger Charlie och ler.

Text: Magnus Palm

Tomas Pollvall hemsida innehåller många lärdomar. Läs och inspireras:

http://polvall.com/tal/alska-skrivandet/skriv/

I bloggen kombineras texter från utbildningar och kurser med egna skriverier. Mitt skrivande handlar ofta om att finna ett uttryck, en genre, om att utveckla en stil som jag är bekväm med.  En blandning av kåserier, subjektiva krönikor, små vykort om känslor och händelser, om att vara vid liv nu, om existentiella bekymmer, förnimmelsen att leva.  Försöker alltid inspirera andra, ge av mig själv, tänka större, men allt som ofta så hamnar jag inte utanför mina tankar, hur mycket jag än försöker.

Så den här bloggen är ett försök att ta ett större kliv, fortsätta skriva personligt men samtidigt ha en journalistik ambition.

Är det nån som fortfarande hänger med?